Mandarin kräver upp till 2 200 studietimmar för en engelsktalande men vad gäller för oss som har svenska som modersmål? Japanska, arabiska och koreanska konkurrerar om toppen, men svaret beror på vad som faktiskt gör ett språk svårt. Här är den kompletta guiden.
Vilket språk är egentligen svårast att lära sig? Det beror på vem du frågar och framför allt vilket språk du redan talar. För en svensktalande person är ett slaviskt språk som polska svårare än ett germanskt som tyska, medan en japansk talare kanske ser kinesiska som relativt tillgängligt. Svårighetsgraden är alltid relativ till din utgångspunkt.
Det mest auktoritativa ramverket för att mäta språksvårighet kommer från Foreign Service Institute (FSI) – USA:s utrikesdepartements utbildningsinstitut som sedan decennier kategoriserar världens språk efter hur lång tid det tar för en engelsktalande att uppnå professionell kompetens. Dessutom är det viktigt att skilja på grammatisk komplexitet, skriftsystem, uttal och kulturell distans alla faktorer som påverkar inlärningssvårigheten på olika sätt.
De 10 svåraste språken att lära sig för svenska talare
Japanska
125 miljoner talare Tre skriftsystem 2 200+ timmar
Japanska är av de flesta lingvister rankad som det svåraste språket för västerländska talare. Anledningen är trefald: tre parallella skriftsystem (hiragana, katakana och kanji), ett komplext artighetssystem (keigo) med olika grammatik beroende på social status, och en meningsstruktur (SOV) som är omvänd jämfört med svenska. Kanji ensamt kräver memorering av över 2 000 tecken för grundläggande läsning.
Mandarin kinesiska
Kina · ~990 mn modersmålstalare · Tonspråk 3 000+ tecken · 2 200+ studietimmar (FSI)
Mandarin är ett tonspråk med fyra toner där samma stavelse kan betyda helt olika saker beroende på tonhöjd. Därtill krävs inlärning av tusentals skrivtecken minst 3 000 för grundläggande läsförmåga, upp till 8 000+ för avancerade texter. Grammatiken är dock relativt enkel jämfört med många europeiska språk, med få böjningsformer.
Arabiska
20+ länder · ~245 mn modersmålstalare
Arabiska är unikt komplicerat av ett fenomen kallat diglossi skillnaden mellan formellt standardarabiska (MSA) och de tiotals talspråksdialekter som används i vardagen och som kan skilja sig så mycket att arabisktalande från Marocko och Irak knappt förstår varandra. Därtill skrivs arabiska höger till vänster med ett alfabet där bokstävernas form ändras beroende på position i ordet.
Koreanska
Sydkorea & Nordkorea · ~80 mn talare
Koreanska delar japanskas SOV-ordföljd och komplexa artighets- och hövlighetssystem med upp till sju grammatiska nivåer beroende på relationen till den du talar med. Hangul-alfabetet är dock logiskt och relativt lätt att lära sig på kort tid men grammatiken och det kulturella lagret kräver lång tid att bemästra.
Kinesiska (kantonesiska)
Hongkong, Guangdong · ~85 mn talare
Kantonesiska anses av många lingvister vara ännu svårare än mandarin, med sex toner jämfört med mandarins fyra. Dessutom används traditionella kinesiska tecken mer komplexa än de förenklade tecknen i fastlandskina och tonerna i kantonesiska är mer subtila och svårare att uppfatta för otränade öron.
Georgiska
Georgien · ~4 mn talar Unikt alfabet Komplex grammatik
Georgiska är ett isolerat språk utan nära släktingar vilket gör det omöjligt att dra nytta av tidigare språkkunskaper. Det georgiska alfabetet (mkhedruli) är unikt och måste läras från grunden. Dessutom har georgiska en extremt komplex verbstruktur där ett enda verb kan bära information om subjekt, objekt, tempus och aspekt simultant.
Ungerska
Ungern · ~13 mn talarev 35 kasusformerIngen indo-europeisk koppling
Ungerska tillhör det finsk-ugriska språkfamiljen och är ett av Europas mest isolerade stora språk – det delar inga rötter med svenska eller andra indo-europeiska språk. Med upp till 35 grammatiska kasusformer (jämfört med svenska noll) och en vokalharmoni som styr alla böjningar är det grammatiskt extremt komplext.
Finska
Finland · ~5 mn talare 15 kasusformer Nära Ungern
Trots att Finland gränsar till Sverige är finska inte besläktat med svenska det tillhör samma finsk-ugriska familj som ungerska och estniska. Med 15 grammatiska kasusformer, vokalharmoni och en syntax som skiljer sig fundamentalt från indo-europeiska språk hamnar finska högt på svårighetslistan för svenska talare.
Polska
Polen · ~45 mn talare 7 kasus Komplex konsonantkluster
Polska är ett av de svåraste europeiska språken för svenska talare. Det slaviska kasussystemet med sju grammatiska fall, genus i tre kategorier och konsonantkluster som “szcz” och “strz” gör uttalet extremt utmanande. Dessutom varierar verbböjningen kraftigt beroende på kön och tempus.
Isländska
Island · ~370 000 talare Nordiskt – men ändå svårt Arkaisk grammatik
Isländska är besläktat med svenska men har bevarat en medeltida grammatisk komplexitet som svenska för länge sedan förenklat bort. Med fyra kasus, tre genus, komplexa verbböjningar och ett uttal som skiljer sig markant från modern svenska är isländska svårt även för nordbor dessutom är det ett litet språk med begränsade inlärningsresurser.
Studietimmar jämfört: hur lång tid tar det egentligen?
Vad gör ett språk svårt – de fyra faktorerna
Svårighetsgraden hos ett språk kan brytas ned i fyra huvudfaktorer, och ett språk som är svårt på alla fyra som japanska – hamnar naturligt i topp:
- Skriftsystem: Alfabet (enkelt), abjad utan vokaler (arabiska), syllabarium (hiragana) eller logografiskt (kanji/hanzi) ju längre från det latinska alfabetet, desto mer att lära
- Grammatik: Antal kasusformer, verbböjning, genus, grammatiskt tempus och aspekt ungerska och finska utmärker sig här
- Uttal: Tonspråk (mandarin, kantonesiska), ovanliga ljud (arabiskans gutturala konsonanter), tonaccenter (svenska har dessa men andra har dem inte)
- Kulturellt avstånd: Ju mer främmande kulturen är, desto svårare att förstå idiom, artighetskonventioner och kontextuell kommunikation
Bra nyhet för svenska talare: Svenska är faktiskt ett av de lättare språken för andra att lära sig och engelska, tyska, norska och danska är omvänt mycket lätta för oss. Dessa germanska språk kräver bara 575–600 studietimmar för professionell kompetens, jämfört med 2 200+ för japanska.
Hur påverkar din ålder möjligheten att lära sig svåra språk?
Forskning visar att barn under 12 år lär sig nya språk med en neuroplasticitet som vuxna saknar de kan uppnå modersmålsliknande uttal och intuitiv grammatik utan explicit undervisning. Vuxna inlärare kompenserar med analytisk förmåga och studieteknik, men kämpar oftare med uttal och genuint intuitiv behärskning av grammatiska undantag.
Å andra sidan visar nyare forskning att vuxna i vissa avseenden lär sig snabbare i tidiga stadier de kan dra nytta av sin befintliga lingvistiska kunskap och metakognitiva strategier. Dessutom spelar motivation och kontakt med språket i vardagen en avgörande roll, oavsett ålder. Den som bor i Japan lär sig japanska snabbare än den som studerar hemma utan kontakt med infödda talare.
Vilket är det absolut svåraste språket i världen?
Det beror på ditt modersmål. För svenska och engelska talare rankar FSI japanska, mandarin, arabiska och koreanska som de svåraste alla kräver 2 200+ studietimmar för professionell kompetens. Japanska anses ofta svårast tack vare kombinationen av tre skriftsystem och komplext socialt språk.
Är svenska ett svårt språk att lära sig?
För engelsktalande är svenska relativt lätt FSI kategoriserar det som ett kategori I-språk (575 studietimmar). Det som brukar vara svårast för inlärare är de två tonaccenterna (akut och grav accent) och genus-systemet (utrum/neutrum). Uttalet av “sj”-ljudet är notoriskt svårt för många nationaliteter.
Hur många timmar krävs för att lära sig ett nytt språk?
FSI delar in språk i fyra kategorier: 575–600 timmar (kategori I, t.ex. norska, spanska), 750 h (kategori II, t.ex. tyska), 900–1 100 h (kategori III, t.ex. ryska, polska) och 2 200+ h (kategori IV, t.ex. japanska, arabiska, mandarin).
Vilket språk är lättast att lära sig för en svensk?
Norska och danska är lättast de delar ordförråd, grammatik och skriftsystem med svenska. Engelska och tyska är näst enklast tack vare den germanska språkfamiljens gemensamma struktur och stora delade ordförråd.
