Efter nära ett decennium av rättsprocesser har Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna meddelat en banbrytande dom i målet Greenpeace Nordic och andra mot Norge. Norge frias från direkt brott mot mänskliga rättigheter, men domstolen slår fast en ny global standard: regeringar måste bedöma den fulla klimatpåverkan av framtida olje- och gasprojekt innan de godkänns.
Ny rättspraxis för klimatansvar
Domstolen i Strasbourg konstaterade att Norges beslut att tillåta oljeprospektering i Barents hav inte utgjorde ett brott mot Europakonventionen. Samtidigt markerar domen ett tydligt skifte. Alla framtida projekt inom fossila bränslen måste inkludera heltäckande klimatbedömningar, både för inhemska och internationella utsläpp.
– Den här domen sätter ett starkt prejudikat: regeringar kan inte längre godkänna projekt som orsakar irreversibel klimatförstörelse utan rättslig granskning. NGOs och individer får nu starkare juridiska grunder för att utmana fossila projekt globalt, säger Sébastien Duyck, jurist vid Centre for International Environmental Law (CIEL).
Flera experter menar att domen stärker kopplingen mellan klimatansvar och mänskliga rättigheter, och tvingar stater att beakta den globala utsläppseffekten av nya olje- och gasfält, inte bara lokala miljökonsekvenser.
Större betydelse än vad som först syns
Vid första anblick kan domen framstå som en begränsad framgång för miljörörelsen eftersom Norge inte fälldes. Men miljöjurister betonar att konsekvenserna är långtgående.
Domstolen fastslår att stater har en rättslig skyldighet att bedöma hela klimatpåverkan av nya olje- och gasprojekt innan tillstånd ges.
– Ingen pågående norsk oljeproduktion uppfyller dessa krav i dag, säger Cathrine Hambro, advokat vid Norges Høyesterett.
Clemens Kaupa, professor i juridik vid Vrije Universiteit Amsterdam, tillägger:
– Det viktigaste är att klimatpåverkan nu måste vägas in i beslutsfattandet. Det är något som oljeproducerande länder hittills försökt undvika.
Så började rättsfallet
Processen startade 2016 när Greenpeace Nordic, Natur och Ungdom samt sex miljöaktivister överklagade Norges beslut att öppna delar av Barents hav för oljeprospektering.
De menade att beslutet bröt mot deras grundläggande rättigheter enligt Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, bland annat rätten till liv och respekt för privat- och familjeliv.
Trots att norska domstolar medgav att oljeutvinning har allvarliga klimatkonsekvenser vägrade de upphäva licenserna. Efter att ha förlorat i alla instanser tog kärandena fallet till Europadomstolen i Strasbourg år 2021.
Den aktuella domen konstaterar att Norges ursprungliga klimatbedömningar var bristfälliga och att landet, innan någon borrning får inledas, måste genomföra nya, uppdaterade studier av projektens globala klimatpåverkan.
Mänskliga rättigheter och klimat i samma riktning
Domen stärker en växande rättslig trend där miljöskydd kopplas till mänskliga rättigheter.
I juli slog FN:s högsta domstol fast att en ren, hälsosam och hållbar miljö är en mänsklig rättighet, och att stater som misslyckas med att skydda klimatet kan bryta mot internationell rätt.
Jurister ser därför Norge-domen som ett stort steg i att förena klimaträttvisa och mänskliga rättigheter. Den ger medborgare och miljöorganisationer starkare verktyg att hålla regeringar ansvariga för klimatbeslut.
Nästa steg för Norge och den globala oljeindustrin
I nuläget tillåter de norska licenserna endast prospektering, inte faktisk borrning. Myndigheterna måste genomföra grundliga miljö- och klimatbedömningar innan produktionen kan starta. Det innebär att både domstolar, NGOs och medborgare får en starkare röst i beslutsprocessen.
– Domen gör inte projekten mer hållbara, den skjuter bara upp det oundvikliga, säger Nikki Reisch, chef för CIEL:s klimat- och energiprogram.
Hon tillägger:
– Att expandera fossil bränsleproduktion mitt i en eskalerande klimatkris är juridiskt oförsvarbart.
