Planerna på vindkraft Storlandet i Gällivare går nu in i ett avgörande politiskt skede. Mark och miljödomstolen har beslutat att lämna över ärendet till regeringen eftersom konflikten mellan nationella försvarsintressen och behovet av ny elproduktion inte kan avgöras rättsligt. Samtidigt saknas kommunalt samtycke, vilket ytterligare komplicerar processen.
Domstolens beslut markerar ett vägskäl
Mark och miljödomstolen i Umeå slår fast att avvägningen mellan vindkraft och försvar inte ligger inom domstolens mandat. Därför förs målet om Storlandet vindkraftpark vidare till regeringen utan en fullständig tillståndsprövning.
Ansökan gäller uppförande och drift av 316 vindkraftverk inom Gällivare kommun. Som ett resultat omfattar ärendet både energipolitik, miljöfrågor och rikets säkerhet, vilket gör det till ett av de mest komplexa vindkraftsprojekten i Sverige.
Försvarsmaktens nej väger tungt
Redan i samrådsfasen motsatte sig Försvarsmakten den planerade etableringen. Dessutom har myndigheten under hela processen hållit fast vid sitt avstyrkande.
Skälen rör dels behovet av området för militär övningsverksamhet, dels omständigheter som omfattas av sekretess. Emellertid kan domstolen inte granska dessa skäl i detalj, eftersom miljöbalken tydligt anger att denna typ av avvägning ska göras av regeringen.
Vindkraftens roll i Sveriges energiförsörjning
Domstolen betonar samtidigt att projektet är av väsentlig betydelse för landets energiförsörjning. Den beräknade produktionen uppgår till cirka 9 terawattimmar per år, vilket motsvarar en betydande del av Norrbottens elbehov.
I kontrast till detta utgör försvarsintresset ett lika tungt vägande allmänt intresse. Följaktligen konstaterar domstolen att en rättslig instans inte kan prioritera det ena framför det andra utan ett politiskt beslut.
Kommunalt veto saknas i nuläget
Ett avgörande hinder är att Gällivare kommun ännu inte lämnat sitt samtycke. Enligt miljöbalken är kommunens godkännande en förutsättning för att tillstånd ska kunna ges.
Rådman Carin Wiklund understryker att både försvarsintresset och det kommunala vetot är helt avgörande. Vidare framhåller domstolen att det saknas tillräckligt beslutsunderlag för att fortsätta handläggningen inom rättsväsendet.
Varför regeringen får sista ordet
Enligt miljöbalkens 21 kapitel är regeringen den enda instans som kan ta del av sekretessbelagd information från Försvarsmakten. Å andra sidan innebär detta att beslutet får en tydlig politisk dimension.
Regeringens prövning väntas omfatta:
- Energiförsörjningens långsiktiga behov
- Försvarsmaktens operativa krav
- Kommunalt självbestämmande
- Miljö och rennäringens intressen
Som ett resultat kan beslutet få prejudicerande betydelse för framtida projekt i norra Sverige.
Vattenfalls begäran avslogs
Ansökan lämnades in av Vattenfall genom affärsområdet vindkraft. Bolaget begärde att domstolen skulle pröva samtliga tillståndsfrågor innan överlämnande till regeringen.
Dock ansåg domstolen att detta inte var processekonomiskt försvarbart. Utan kommunalt samtycke och med ett tydligt nej från Försvarsmakten saknas förutsättningar för en effektiv prövning.
Kritik från remissinstanser och sameby
Flera remissinstanser har framfört kritik mot ansökan. Bland annat har Länsstyrelsen i Norrbottens län och Gällivare skogssameby ansett att underlaget inte är tillräckligt komplett.
Trots detta konstaterar domstolen att bristerna inte är avgörande för överlämnandet. Frågan handlar främst om principiella konflikter mellan allmänna intressen av synnerlig vikt.
Ett vägledande beslut för framtiden
Utfallet i regeringen kan få stor betydelse för hur liknande vindkraftsprojekt hanteras framöver. Följaktligen följs ärendet noggrant av energibranschen, kommuner och Försvarsmakten.
Samtidigt visar processen hur svårt det är att kombinera snabb utbyggnad av förnybar energi med ökade krav på nationell säkerhet. Emellertid är Storlandetfallet ett tydligt exempel på att dessa intressen nu möts på högsta politiska nivå.
