En man som åtalats för olovlig underrättelseverksamhet mot Sverige och främmande makt frias nu även av Svea hovrätt. Åklagaren menade att mannen varit del av ett ryskt system för teknikanskaffning, men domstolen anser inte att bevisningen räcker. Fallet aktualiserar frågor om säkerhet och exportkontroll.
Hovrätten står fast vid tingsrättens bedömning
Svea hovrätt slår fast att mannen visserligen varit en del av ett ryskt teknikanskaffningssystem, men att åklagarens påståenden om underrättelseverksamhet inte håller juridiskt.
Domstolen ser att mannen agerat mellanhand vid transporter och inköp av produkter som Ryssland inte kunnat köpa öppet på grund av sanktioner. Samtidigt saknas bevis för att hans handlingar syftat till att inhämta skyddsvärd information.
Enligt hovrättsrådet Håkan Sellman har uppgifterna som mannen hanterat inte den säkerhetsmässiga tyngd som krävs för en fällande dom.
Åklagarens bild: ett statligt ryskt system
Åklagaren hävdade att mannen var en del av ett statsstyrt ryskt nätverk för avancerad teknik, där inköp och transport organiserats för att kringgå sanktioner.
Enligt utredningen ska han ha:
- organiserat transporter,
- gjort inköp trots exportförbud,
- bidragit till att kringgå sanktioner,
- försökt få fram uppgifter av teknisk betydelse.
Däremot har ingen bevisning visat att uppgifterna kan skada Sveriges eller USA:s säkerhet, vilket är ett avgörande krav i lagstiftningen.
Varför mannen frias
Hovrätten gör flera grundläggande bedömningar:
- Hans resurser användes för teknikanskaffning, inte underrättelsearbete.
- Inga uppgifter av säkerhetskritisk nivå har identifierats.
- Syftet med hans arbete är inte kopplat till underrättelsehot, enligt domstolen.
- Bevisläget är otillräckligt för att nå upp till en straffbar gärning.
Domstolen konstaterar att teknikanskaffning och underrättelseverksamhet inte är samma sak, även om de ibland kan överlappa.
Rättslig betydelse och bredare säkerhetsaspekter
Fallet lyfter frågor om hur Sverige hanterar säkerhetsrelaterade brott, särskilt i gränslandet mellan internationell handel och underrättelsehot.
Det visar även att mål om underrättelseverksamhet ofta är svårt att bevisa, särskilt när individer är en mindre del av större internationella nätverk. Vidare kan fallet påverka framtida praxis, i en tid när teknikstöld och spionage ökar globalt.
